Bredarör

Forntida föreställningsvärldar, hällbilder, mystik och magi. Ett monument från bronsåldern tillägnat kommunikation mellan döda och levande. Mellan gudar och människor.


Stenröset är 75 meter i diameter och idag 3,5 meter högt. Det restaurerades år 1933 till dagens utseende. Vare sig gången, dörren eller kammaren är autentiska utan ett snyggt upplägg för att göra röset till museum för den 3 500 år gamla stenkistan med hällbilder som finns i kammaren idag.

Hällkistan i rösets centrum består av åtta bildstenar och två gavelstenar. De är de ursprungliga och sattes här omkring 1 400 fvt. Men långt innan dess var platsen en helgedom…

Två tusen år före den bildprydda kistan sattes här anlades flera gravar från stenåldern här. Inne i kammaren finns en av dessa små hällkistor kvar. De andra ligger på hög utanför…

2020 gjordes en mycket viktig och faktiskt sensationellt fynd. Vid en arkeologisk undersökning för platsen för grindstolpar i utkanten återfanns de stenar som ursprungligen bildat flera hällkistor men som riksantikvarie Curman inte tyckte passade in.

Här är ett foto taget vid utgrävningen 1931. De mörka stenarna är de vi hittade. Utom de två till vänster, de är stenåldersgraven här ovan.

Bilden från Gustaf Hallströms bildarkiv, Umeå universitetsbibliotek.

Till höger är ett koppartryck från 1780 gjort av C. G. G Hilfeling innan ursprungsgraven och röset helt skändades. Den uppvikta stenen är idag försvunnen. Den försvann strax efter att detta tryck gjordes. Än idag söker vi med ljus och lykta efter delar av denna.

Före utgrävningen hade amatörarkeologen Anders Nilsson Holm gjort en stor insats sedan 1907 att försöka rädda Bredarör. Inne i det lilla huset är stenarna fastmurade som väggar. Tack vare honom lever Bredarör kvar idag.

Bilden från Gustaf Hallströms bildarkiv, Umeå universitetsbibliotek.